Askersunds kommun drev under ett antal år ett båtmuseum. Museiföremålen har till största delen samlats in och skänkts av Harry ”Båt-Harry” Karlsson som startade muséet. Sedan båtmuséet lades ner förvaras samlingen i olika lokaler i kommunen. Merparten av föremålen kan inte visas för allmänheten just nu. Förslag till beslut är att kultur- och fritidsförvaltningen får i uppdrag att fortsätta arbetet med  att  avveckla båtmuséet.

Båt-Harry med en av sina modellbyggen

Tjänsteskrivelse Kultur- och fritidsförvaltningen :

”Under ett antal år fanns ett båtmuseum i Hamnmagasinet i Askersund. Eldsjälen Harry ”Båt-Harry” Karlsson var starkt involverad i tillkomsten och driften av muséet. Det var också Båt-Harrys samlingar som till stor del utgjorde muséet. Båt-Harry skänkte hela sin samling till Askersunds kommun under 1990-talet. Samlingen består av båtmotorer, redskap som används vid fiske och sjöfart, modeller av fartyg m.m.

Nu finns samlingarna förvarade i förråd i Hammar, i för detta lokalhistoriska arkivet samt i Birgittastugan i Olshammar. Det är inte sannolikt att förvaltningen kommer att kunna visa upp samlingarna för allmänheten igen inom de kommande åren. Det skulle kräva lokaler, arbetstid och kompetens som inte finns i förvaltningen just nu. Kraven på muséer idag är höga när det gäller pedagogik, tillgänglighet och möjlighet att aktivt ta del av samlingar. Ett museibesök ska vara en upplevelse. För att göra samlingen så attraktiv att ett båtmuseum skulle locka fler än de redan intresserade ställer mycket höga krav. Förvaltningen bedömer därför att det är bättre att avveckla muséet.

Båt-Harrys familj är intresserade av att bevara vissa föremål ur samlingen. Familjen har kommit med förslag på andra muséer som kan kontaktas för eventuellt överföring av övriga föremål. Nämnden föreslås besluta att förvaltningen får i uppdrag att fortsätta arbetet med  att avveckla verksamheten.”

En lite äldre  bild  på hamnmagasinet där  Båt-Harry fick sitt efterlängtade båtmuseum

Hamnmagasinet Askersund där  utställningen fanns

I källaren  vid PLM i Hammar finns delar av Båt-Harrys samlingar

Källaren vid PLM

Källaren vid PLM. Båtmotorer under  plastsäckarna

—————————————————————————————————————————————-

”Båt-Harry” Karlsson i Olshammar levde för sina Vätterbåtar. Han samlade allt som rörde sjöfarten på Vättern. Både bilder på fartyg och berättelser om folk som arbetat på sjön. Harry var oerhört kunnig.  Han kämpade länge för att få ge ut en bok om fartyg som trafikerat Vättern. Men böcker är dyrt, så Harry fick vänta. Med hjälp av pengar från Lions. 1986 gick dock drömmen i uppfyllelse. Namnet på boken blev rätt och slätt ” Vätterbåtar”.

En annan dröm som Harry bar på var att få en lokal där hans samlingar kunde ställas ut för allmänt beskådande. Och hans samlingar var mycket sevärda. Även den drömmen gick i uppfyllelse. Ett båtmuseum skapades i Askersunds Hamnmagasin, dit Harry donerad sin samling. Och han var själv där så, ofta han kunde.

När Hamnmagasinets övervåning byggdes om för några  år sedan lånades delar av samlingen  ut till en förening i Motala, där den var utställd. Naturligtvis skulle den lämnas tillbaka och få en permanent utställningslokal. Men så blev det nu inte.

Inlägget ”Båt-Harry” Karlssons museiförmål skingras dök först upp på Askersundsbloggen.

Inlägget Bygget vid Vårdcentralen i Askersund vecka 51 dök först upp på Askersundsbloggen.

Annandag jul har alltid varit en stor bandydag. Så var det i Askersund förr i tiden också. I dag är det innefotboll och innebandy som gäller och lockar åskådare. IFK lade ner bandy för ett antal år sedan. Förhoppningen för några år sedan var att ungdomarna som bor i Askersund skulle börja spela bandy igen, men det har inte blivit riktigt så. En massa dåliga vintrar skrämde bort de flesta bandyintresserade

Annandagsbandy på gamla IP i Askersund 1955. IFK slog Bollnäs med 3-2. Här  är ”Snoddas” Nordgren på fall.

Det fanns bandymatcher på annandagen som verkligen lockade storpublik till gamla IP i Askersund.  Tror att det är en vänskapsmatch mot Bollnäs inför den allsvenska säsongen 1955–56, som de flesta bandyälskare minst bäst.  Det kom 1600 personer för att se Gösta ”Snoddas” Nordgren och hans kompisar i Bollnäs spela mot IFK. Det blev en sensationsseger för hemmalaget med 3–2. ”Snoddas” och gänget åkte sedan vidare till Nässjö för att där slå hemmalaget med 2-0, så det var en verklig merit för de blå IFK-arna. Det hjälpte nu inte. Askersund åkte ur allsvenska med dunder och brak.

Askersunds storstjärna Gunnar Carlsson kom in i andra halvlek och var spelsugen som aldrig förr. Han gjorde också 3–2 målet. Säkert kom många för att se ”Snoddas” Nordgren spela bandy. Under de här åren var han också en mycket populär sångartist. ”Snoddas” var en bra bandyspelare och mycket skicklig på att plocka ned höjdbollar på tennis. Det resulterade också i att en av hans högt slag rev upp ögonbrynet på Gunnar.

IFK:s bandylag 1955-56. Bilden  är från Nässjö då det blev förlust med  7-1  och respass ut Allsvenskan. Laget i sista matchen  i serien. Sående fr.v: lagledare Arvid Swidèn, Svante Eriksson, Astley Nylen,Elis Karlsson, Hasse Bergsten, Ingvar Öhlin, Sven Alm, tränare Karl-Ivan Appelgren. Knästående: Gunnar Öhlin, Hasse Öhrman, Karl-Erik Edvardsson, Karl-Erik Hagman och Hans Sääv.

Några av IFK:s storspelare i bandy, Gunnar Carlsson, Elis Karlsson  och Karl-Erik Södergren.

Annandagsbandy  IFK -ÖSK

Det här var lite bandynostalgi. I dag får bandyälskarna i Askersund nöja sig med en match på TV. Fördelen med det är att den gamla portföljen inte behöver plockas fram. Det är bara att sjunka ner i TV-soffan. Men frågan är vilket som var det trevligaste….

Inlägget Annandagsbandy på gamla IP i Askersund dök först upp på Askersundsbloggen.

Intresset för travsporten är stor. Det märks om inte annat i spelhörnan i Askersunds stora livsmedelsbutik. Själv kan jag inte något om hästar men brukar  jag  köra en Harry Boy ibland men vinner aldrig. Men rätt var det är kan det slå till resonerar jag.En gång i tiden kunde askersundarna spela på trav på nära håll. Det var travtävlingar på Alsens is i Askersund varje vinter.

Över 2000 personer såg travtävlingen ute på Alsens is i mars 1947.  Det fanns ett stort sug efter travtävlingar i Askersundstrakten. Och det kanske inte var så underligt. Det hade gått 25 år sedan den förra tävlingen hölls. Enligt alla kunniga bedömare var publiksiffran smått sensationell. Redan några timmar före första start var 2 000 biljetter slutsålda. Folk vallfärdade till Sydnärkes Sovalla, för att se vanliga arbetshästar från orten springa runt på Alsens is. Häften av intäkterna gick till Europahjälpen. Pengar som användes för att lindra nöden i det krigshärjade Europa.

Herman Pettersson .  Han var en  känd  häståkare i Askersund

Balder var askersundarnas store favorit på 50-talet. Han var alltid med i täten när de nordsvenska snabbloppen avgjordes på Alsens is. Ägare var åkare Ernst Skoog. En anan bra häst i Skoogs stall var Freja. På den tiden var hästarna döpta till namn som Balder, Brunte, Dala och Gullan för att nämna några. I dag bör man kunna ett antal flera språk för att uttala ett hästnamn. Publikfavorit blev August Bernström, 65, Brona, med ardennern Tore. Han travade hem det första loppet på 2000 meter, på tiden  4,49 min.

Rune i Brona

Travtävlingarna på Alsen lockade i slutet av 40-talet ofta runt tre tusen personer. Det var stora folkfester. Vid tävlingen 1947 skänktes halva behållningen, 614 kronor, till ”Radio-hjälpen”. Travsällskapet hade begärt att få höra ”Gamle Svarten” spelas upp på radio, men till sällskapets stora besvikelse blev det inte så. Det blev ingen skiva alls.

Det hölls travtävlingar  även  på sjön Anten norr om Askersund 

Askersunds Travsällskap bildades 1947 och upplöstes 1960. Håkan Person var sällskapets sekreterare från början fram till det bittra slutet. Håkan hade sitt dagliga värv vid stationshuset i Askersund. Han var också sekreterare i IFK Askersund under många år. Håkan finns inte i livet längre. Han berättade för mej att många häståkare kom till stationen där han arbetade. Ernst Skoog övertalade honom att ställa upp som sekreterare. Ordförande var Robert ”Telefon-Johan” Johansson. Enligt Håkan bestod styrelsen av ett verkligt färgstarkt gäng.

Håkan Persson  var sekreterare i Travsällskapet 

Håkan berättade att det inträffade många dråpliga händelser i samband med tävlingarna på Alsen. Vid ett tillfälle var mikrofonen inte avslagen när speakern Robert ondgjorde sig över en ”kuse”. Den stora publiken fick verkligen höra vad han tyckte om hästen.

Direkt efter tävlingarna på Alsen var det prisutdelning och travmiddag på Stadshotellet. Enligt referaten var det en charmant prissamling som travsällskapet fått ihop. Det var nöjda hästägare och kuskar som travade hem efter middagen.

Leif Linus har  hjälpt till med en del bilder  från sitt arkiv

Inlägget Skoogs Balder var favorit vid travtävlingarna på Alsen dök först upp på Askersundsbloggen.

I Askersund är nyårsfirande i hamnen stort. Det finns heller inga planer på att lägga ner firandet av miljöhänsyn som i en närliggande kommun. Lite sång och uppläsning av Tennysons dikt är aldrig fel om man inte vill bränna av ett fyrverkeri. Sång och tal kan aldrig låta så illa att djur och människor blir skrämda. Märkvärdigare än så behöver det inte vara för att locka ut folk.  Men jag bor inte i den kommunen så jag behöver inte bry mig eller skriva insändare.

Det samlas alltid mycket folk i Askersunds hamnen för att fira in det nya året tillsammans. Från tätorterna går det bussar in till stan. Rotary gör en stor insats genom att sälja marschaller, ordna fyrverkeri och underhållning. Kommunen hjälper förstås till lite.  Pengarna från försäljningen går hjälpbehövande. Hela hamnkajerna brukar vara fylld av marschaller. Bara det är stort att jobba att plocka ut marschallerna och tända. I år får Rotary lite förstärkning med tändningen. Lasse ska hjälpa till. Alla känner vänlige Lasse. Under många år städade han stadens gator. Han var alltid på gång med sin flakmoppe och sin pinne att plocka skräp med. ”Vi mötte alltid Lasse”. Men nu är han pensionär och kan rycka in där det behövs.

Lasse  och jag  vid en av våra pratstunder i  torgparken. I kväll är Lasse en av dem som tänder marschallerna  i Askersunds  hamn.

Mannen bakom dagens nyårsfirande i Askersund är handlare Stig Åhlin. Under ett antal år hade festligheterna bara varit inne på gamla Statt, men inget för den stora allmänheten. Men det ändrade Stig på. Vet inte hur många gånger jag blev kallad för pressinformation till hans kontor i butiken vid Storgatan. Stig hade nya idéer hela tiden om hur firandet skulle gå till. Och han genomförde de flesta.  Till att börja med gick folk i ett fackeltåg från torget ner till hamnen. Stig som inte längre finns i livet, var också noga med att det skulle gå bussturer från tätorterna i kommunen in till firandet i hamnen.

Själv minns jag mest nyårsfirandet i Zinkgruvans Folkets hus som ung. Det gick bussar från Askersund upp till gruvorten. Bussarna var fullsatta. När vi skulle tillbaka till stan var det många som saknades. Kanske de hade träffat någon eller var de inte så uppmärksamma på tiden efter en festkväll. Sedan kan man undra hur det står till med Zinkgruvans Folkets hus nu för tiden? Det har ju varit aktuellt med rivning av ungdomens ” nöjespalats”.

Slutligen är det bara att hoppas på att alla blev nöjda med sina julklappar. Det vore tråkigt om de skulle dyka upp på loppmarknader eller Tradera. Besökte en gång i jobbet ett bokantikvariat efter jul. Ägaren berättade att många kom in för att sälja sina julklappsböcker för att få ihop lite pengar. Julen hade satt djupa spår i mångas plånböcker.

PS! Den här krönikan skulle ha gått i papperstidningen också. Men jag har inte sett till den. Vet inte vad det beror på? Kanske den mänskliga faktorn, platsutrymme eller också fanns det viktigare saker att skriva om. Eftersom den handlar om nyårsfirande kör jag den i dag  på bloggen  och Facebook.

Inlägget Min tidningskrönika den 31 december dök först upp på Askersundsbloggen.

Zinkgruvans IF har fört skidtraditionen vidare i Sydnärke. Förutom den fina skidanläggningen har klubben en mycket aktiv skidsektion. Till skidanläggningen i Zinkgruvan kommer folk långväga får att få åka på fina spår. Trots snöbristen bjuds skidåkarna på fina spår med konstsnö. Föreningen brukar också ordna ett antal tävlingar under vintern.

Arthur Östring i mål som segrare i Tivedsloppet.  Han var Sydnärkes skidkung under  många år.

Arthur i mål efter  ännu en seger i Tivdesloppet

Klubben har också stolta skidtraditioner att förvalta. Sydnärke skidkung under många år, Arthur Östring, tävlade  för klubben. Han dominerade stort  i de  lokala tävlingarna som Tivedsloppet, Skyllbergsloppet, Kilsbergsloppet och allt vad  nu tävlingarna hette. Tyvärr hade aldrig klubben på den tiden resurser att sända Arthur till de riktigt stora tävlingar som SM.  Det skulle ha varit spännande att se honom bland de bästa åkarna i landet. Arthur storhetstid var i slutet på 30-talet och fram till i mitten av 40-talet.

Vi glömde att byta till pjäxor  på bilden till intervjun . Varken Arthur eller  jag tänkte  på det.

IFK Askersund arrangerade under många Sydnärkes stora skidlopp- Tivedsloppet. Det första loppet kördes 1936 och hade då namnet Askersundsloppet. Det ändrades sedan året efter till Tivedsloppet , med start i Ljungås och målgång vid gamla Folkskolan (Sjöängsskolan).  Senare blev det start och mål vid gamla IP. Då drogs spåren norr ut från staden för att sedan göra en krok in mot staden via Gårdsjön och Väderkvarnsbacken. Som grabb följde jag många Tivedslopp från toppen av den gamla tingsplatsen, Väderkvarnsbacken. Det var många blåbär som trattade på ändan i nedförsbacken in mot det hägrande målet på IP. Bara det drog en ganska stor publik till Väderkvarnsbacken, som numera mest används som pulkabacke. En del hade börjar med pulkaåkning redan under Tivedsloppet. Längden på loppet var runt 3 mil, men flera vätskekontroller. En del stannade länge vid kontrollerna. Blåbärsoppan verkade vara mycket vällagad.

Arthur Östring dominerade Tivedsloppen stort under många år. Han vann fem-sex gånger. Det kan väl nämnas att loppet ställdes in 1938–39, på grund av snöbrist. På 50-talet dominerade IFK-arna Per-Olof Lundin och Bengt Rehnvall men inte som Arthur. De kanske inte vann alla gånger, men de var ofta med i toppen.

Bild från 1956 då P O Lundin IFK Askersund vann Tivedsloppet.

Bengt Rehnvall var med  i toppen  på Tivesloppet  många år. Han tävlade  för IFK . Bengt var  bättre som löpare. 1954  blev han Svensk mästare i maraton.

Från det första loppet 1936 kan berättas att åkarna startade två och två från Ljungås skola. Matkontrollen fanns vid Uvaberget mellan Askersund och Olshammar. Det var 14 kilometer dit.  Arthur Östring blev skidhistoriens förste Sydnärkesmästare. I segerintervjun förklarade Östring att banan var alldeles för lätt. Han tyckte det bara var gärden och sjöar att åka över. Inget vidare kraftprov.

På den tiden skulle alla skidåkare vara skogsarbetare för att nå framgång. Arthur arbetade också i skogen men det var inte bara för skidåkningen, utan helt enkelt hans dagliga arbete. Inget märkvärdigt. Jag gjorde en intervju med Arthur under vinjetten ” Sportprofil i Sydnäke” hemma på hans gård vid Mårsäter i slutet på 70-talet. Han berättade då att ett av hans roligaste priser var från den första segern i Tivedsloppet, ett hederspris från Askersunds Tidning och Askersundsdamernas hederspris. Vilka Askersundsdamerna var fick Arthur aldrig reda på. Lite speciellt är det också med bilden till reportaget. Jag bad honom ställa upp utanför huset med skidor och stavar. Vad ingen av oss tänkte på var att han hade gummistövlar på sig. Det borde ha varit skidpjäxor påpekade sonen Lars för mej en gång lite skämtsamt. Men en bra bild blev det tyckte både Arthur och jag.

Inlägget Skidkungen Arthur från Zinkgruvan dök först upp på Askersundsbloggen.

Isupptagning var en viktig sak vid den här årstiden förr i tiden. Mycket viktig för en del.  Alla har väl hört  Povels ”Varför är där ingen is till punschen? Det hände sig på den goda tiden, den gamla goda tiden då landet var en enda lycklig idyll.”

Isupptagning på Alsen. En avisdösarna fanns på stapelängen nedanför Landskyrkan. På bilden Nisse Alexandersson och Julius Andersson .

Men det var innan kyl-och frysskåpens stora genombrott.  Lite var stans på sjöarna fanns det folk som sågade is med jättesågar. Ett tungt arbete men ett måste för företag som fiskaffären, bryggeriet, hotellet, mejeriet och för de flesta lantbruk. I det senare fallet var det viktigt med is för att bland annat kunna kyla mjölken.

I Askersunds hamnområde var isupptagningen en stor aktivitet. Vid Stapelängen nedanför landskyrkan fanns det en isdös. Och det fanns också vid många andra ställen, som vid bryggeriet. Det finns många historier om isupptagningen på Alsen.  En historia som jag hört är en ilsken arbetsgivare som kom ner till isen och såg att det fattades en av mannarna mitt på blanka förmiddagen. Svaret från de övriga var att han var hemma och tvättade sågspån ur ögonen. Det ledde till att arbetsgivaren vände på klacken och försvann. Han insåg det meningslösa att argumentera mot sådana påståenden.

Isdösen  vid Stapelängen.

Isdös nedför  bryggeriet

En isdös byggdes med plankor runt om. Isen som sågats i 50-60 cm stora bitar packades tätt så de frös ihop sedan. Sågspån fylldes på cirka 25 cm runt om och ovanpå. Det isolerade fullgott. Man hade alltid is för två år på lager.

Leif Linus har hjälpt  till med några bilder från hans arkiv.

Isupptagning vid Gårdsjön med Nisse Nilsson

Skylten talar inte sanning

Inlägget Isupptagning en stor sak i Askersund en gång i tiden. dök först upp på Askersundsbloggen.

Arbetet  vid Vårdcentralen i Askersund är  i full gång igen efter helgerna. Och jag  följer som uppgjort bygget med  min kamera. Här är de  första  bilderna på nya året.

Bevis för att jag verkligen är  i byggnaden och fotograferar. Ingen bluff. Självporträtt i ett av alla fönster.

Inlägget Nybygget vid Vårdcentralen i Askersund dök först upp på Askersundsbloggen.

Polisen i Askersund har flyttat in i nya lokaler i servicehuset Linden med ingång från Lilla Bergsgatan. Tidigare fanns där Sydnärkes byggavdelning där. På torsdagen var det invigning och visning av lokalerna för allmänheten. Folk blev också bjudna på kaffe och kaka ute på gatan.

Invigning av ny polisstationen i Askersund. Det var kaffebjudning ute på gatan.

Hur de nya lokalerna såg kan jag inte berätta om. Det var stopp vid receptionen för allmänheten. Men receptionen var fin. Hörde poliser berätta om att lokalerna blev väldigt bra och då får man lita på det. Men det är klart att det hade varit trevligt att få se det fina med egna ögon. Stoppet vid receptionen hade något med sekretess och säkerhet  att göra vad jag förstår.

Polisstationen vid Lilla Bergsgatan

Plockar med lite gamla  polisbilder:

Polisstationen i Rådhuset.  Skyltarna finns  i fönstren.

Polisens lokaler  i Rådhuset till vänster

 Bild från stationen vid Rådhuset

Polis-Verner tillhörde en av profilerna i Askersunds  poliskår. Här med  en omhändtagen  moped.

Polischef Stensved visar upp ett cellgaller som det fanns stora problem med.

Polis Fredö med sin cykel  på Stöökagatan 

Lennart Skeppstedt dirigerar vid torget

Inlägget Polisen i Askersund i nya lokaler dök först upp på Askersundsbloggen.

Vi den här tiden på året översvämmas media av olika årskrönikor. Ofta är det helsidor i tidningarna och timslånga program på tv och i radio.  Personligen tycker jag det är tjatigt. Jag vill istället ha nyheter, uppföljningar, satsningar och trevliga reportage.  Har som journalist själv hållit på att leta klipp och bilder till årskrönikor så jag vet. Tyckte inte det var roligt.

Hade alltid svårt att minnas när olika viktiga händelser inträffade. Var det i år eller förra året?  Någon tycket att jag skulle skriva min personliga årskrönika efter min kritiken mot krönikor. Varför inte? En utmaning, men inte särskilt upphetsande. Det har rullat på som vanligt men jag kan ändå göra ett försök. Börjar bakifrån.

Avslutade året med att äta en god biff och en kall pilsner. Det får nog bli en tradition. Jag blev också ”gammelfarfar”.  Sug på det! Ett av barnbarnen fick en dotter.

Köpte också ett par nya skor med tjock sula för 399 kronor på hösten. Mina tunna lädersulor fuktade igenom. Numera går jag helt torrskodd. På hösten åkte jag ut och mustade en massa äpplen hos en trevlig man i Svinnersta.

Den varma sommaren gjorde också att jag grillade en gång på en liten rund gul grill som jag fick av grannen. Nu är det kyckling som gäller vid de flesta grillar. Min special Hot Dogs har hamnat i bakvattnet har jag upptäckt. Lite tråkig utveckling.

Badade också massor av gånger ute vid Borgmästareholmen. IFK:s gamla festplats. Tycker om att bada uppväxt vid strandkanten av Gårdsjön som jag är. Provsmakade också nystartade Askersunds bryggeris lättöl. Den hade en mycket trevlig smak som tv-kockarna brukar säga.

Sedan har jag varit på lokalfotboll ett antal gånger. Har också besökt bioföreställningar och biblioteket vid Sjöängen ett antal gånger. Lyfter på kepsen för politiker som vågade satsa på ett sådant bygge. Under året har jag också skrivit en massa krönikor och bloggar. Trodde det var slut med det när jag slutade på tidningen. Vännen Leif Linus  och jag har  också varit ute  och visat bilder och film.

Har också varit och fikat med trevliga vänner som Anna, Irmeli, Madeleine , Håkan och Per, på Tutingen vid torget. Trevligt att få fikaförslag från personer man verkligen vill prata med.

Det får räcka med här. Minns inte riktig vad som hände i början på året. Det här var min första och sista personliga årskrönika kan jag lova. När jag hade skrivit undrade jag vem som var intresserad av mitt privatliv. Men nu är det skrivit och jag tar chansen om någon vill läsa….

Inlägget Min tidningskrönika 13 januari 2019 dök först upp på Askersundsbloggen.

Gamla dagböcker är intressanta. Särskilt om det är någon annans bok och det finns lite skvaller. Men det är fult att läsa andras hemligheter. Är man nyfiken så är man. En liten ursäkt är dock om dagboken är väldigt gammal. Och det är just vad den här bloggen ska handla om. En gammal dagbok från 1800-talet som berättar lite om livet och tankar i småstaden Askersund på den tiden. Dagboken är skriven av en dam och den handlar mycket om nöjen och kärlek. Lite samma sak kanske….

”Nu är det vår igen och jag är 12 år. Björkarna vid Nordhammar har fått ljusgrönt lyster. Vi for till Björstorp och fann mormor vid god hälsa. På kvällen är det storkalas i parken hos Mamsell Dahlgren. Jag åt en pudding och den var så god att min mage värkte. På söndagsmorgonen kom Oskar tidigt från Björstorp och vi for sedan till Tortärn. Jag hade en ny klänning och jag dansade fram på lätta fötter. Jag tyckte Oskar var stilig och hela livet lekte.”

Bild från  gamla kallbadhuset vid Strandparken.  Båtfararna skulle  ut till Borgmästareholmen  och festa lite.

”Den 20:e avlöpte den stora seglatsen på Alsen. Vi var på sjön från tre till nio. Vita svanar låg vid Klockarholmen. Jag känner mej som en dam, men jag får inte göra som jag vill. Allting ska pappa bestämma, men mamma tycker jag bäst om. Vi for till Björns, där vi kokade kaffe  i en bergsskreva. De pratade också om att vi ska få en järnväg, men det är nog inte sant. Det är säkert bara önskedrömmar.

Det blåste på holmen. Det finns inte så många träd där. Då är Borgmästareholmen mycket rarare. Där är som en park. Sedan seglade vi till Djupviken, där vi var hela kvällen och dansade och sjöng.”

” I dag fyller jag 14 år. Jag har druckit kaffe hos mormor. Det liksom spritter i mej av liv. Men mormor säger att det inte passar, jag måste vara sedesam säger hon. Jag tycker det är dumt, för mormor har så många och vida kjolar på sig, men det ska jag nog inte ha. Vi promenerade till Åbron på kvällen. Nu skjuter dom inte så mycket på Borgmästareholmen och det tycker jag är bra. Då behöver man inte vara rädd.”

Skarpskyttekåren hade sina  övningar ute  på Borgmästareholmen

Kaffebjudning i en trädgård  vid Stora Bergsgatan. ”Tant Lisas” trädgård. Bilden har inte med dagbokskriverskan att göra. Men så här  kunde det se  när  hon var ung.

Hamnen i Askersund  i början  på 1900-talet.

”Emilie och Tolins gick i dag på nykterhetspredikan och så blev det seglats till Kalvholmen. Det var också musik och roligheter på Borgmästareholmen. Man blåste i mässingsinstrument. På aftonen var vi på Kyrkbacken. Det var Beckmans och vi.”

”Jag är nu 16 år och har inte skrivit i boken på länge. I dag ska tant Medin komma till Askersund. Hon skall bo vid Nordhammar hos Hedendals. Undrar om hon är snäll?

Jag har varit på båda julottorna och undrar i dag om Gud var med i kyrkan? Det glunkas om på stan att tant Medin har en fästman. Får se hur det går. Hon talar mycket om honom och hon virkar i hemlighet på mellanspets till örngott och lakan åt sig själv. Vad tror hon egentligen? Jag skrattar så förfärligt åt vad? Ingenting.

Vi var ute och provade skridskorna. Vi åkte runt Byfogden två gånger, men det var så kallt. Men nere i vilken, där dom säger att en järnväg ska gå fram, eldade dom på sjön för värmens skull. Där var en ung man som ville hålla mej i armen. Jag vågde inte låta honom göra det även jag själv ville det innerst inne. Han såg trevligt ut, men var kom han ifrån?”

” I dag har fröken Sundblad varit här. Hon har lärt mej knyppla. Sångföreningen har sjungit i dag. I dag har också Emil predikat här. Vi har varit hos faster på kalas. Boströmarna och någon som hette Waldenström och mamsell Berg var där. I går kom mamsell Andersson hem, hon har varit hos sin fästman. Får se hur det går, han är liten och tjock och har varit gift tidigare. Ack,ja…”

En flickaktig förälskelse har börjat spira. Så här låter det:

”Jag såg honom i går, han gick genom östra tullen. Han var lika stilig som vanligt. Men tyst nu min mun! Mamsell Andersson och vi var på Borgmästareholmen och drack kaffe. Det ska bli så fint där ute i framtiden säger dom. Det skall bli alla möjliga förlustelser.  Men om man kunde gå över dit på en bro skulle allt bli så mycket lättare. Det skall bli dans och servering av alla slag. När jag skriver just nu har faster gått till Långhällan och en hel syndafamilj har  böjt sig vid Jesu fötter”

Nordhammars  prästgård. Ett gammalt vykort.

”Jag såg honom igen. Det har på nytt blivit en bedårande vår. Vinden leker   så milt i min kjol och jag känner en berusande längtan att leva ut mitt liv. Förbindelsen tycks gripa mej trots att han varken är vacker eller rik. Men ändå dras alla flickor till honom. Man har dock hindrat mej att gå ut. Jag stod alltid bakom gardinen och såg min vän snedda över parken.”

”Jag måste tänka en stund innan jag skriver. Jag stod nyss nere i torghörnan där jag gömde mej vid Rådhusets gavel. Det ligger en krog strax intill och utanför stod några oroliga hästar. Då-just då-gick han över torget, han kryssade mellan vattenpussarna och höll på att ramla i en stor grop. Mitt hjärta bävade, men han såg mej inte.”

”Vi har varit ute och åkt släde. Efter slädfärden var jag på bal i Stadskällaren. Det var hög stämning, men det luktade sprit av herrarna. Och det tycker jag inte om.”

Men nu spetsar situationen plötsligt till sig. Ägaren till dagboken har nåt mogen ålder och så här låter det sommaren därpå:

”Jag har gråtit en hel natt. Jag har endast talat med honom en gång och han höll mej i sin famn. Det gjorde mej yr och besinningslös. Men det blev inget mer. Han kysste mej inte ens. Men hur hade inte den natten kunnat sluta? Kanske det var bäst som skedde?”

”Åter har det kommit höst. Jag gråter dagar och nätter. Aldrig mer ska någon få min kärlek. Jag vill nu vara hos Gud och träffa mormor.”

Den 2 juni 1886 kan man läsa följande i dagboken:

”Ja nu sitter jag på tåget. Jag skriver för sista gången i min dagbok. Jag ser dej ej mer älskade lilla stad. Jag tar alla minnen med på färden mot det okända. Nu försvinner staden i ett svart töcken från det bolmande loket. Nu ser jag den sista skymten av mina drömmars stad. Tåget går in en kurva och nedför en backe.

Jag känner att jag börjar bli gammal”.

Inlägget En gammal dagbok berättar om småstaden Askersund dök först upp på Askersundsbloggen.

Det är full fart  på bygget vid Vårdcentralen efter helgerna. Här  är  bilder  från vecka 4.

Inlägget Bygget vid Vårdcentralen i Askersund dök först upp på Askersundsbloggen.

Alsens is är en stor samlingsplats för askersundarna fina vinterdagar. En del finns också där när vädret inte är det bästa, som många ”hårda” pimpelfiskare. På isen rör sig både fiskare, folk med långfärdsskridskor och personer som bara är ute och fingår på Vättervikens is.

Alsen har alltid varit en populär samlingsplats vintertid. Förr spelade IFK sin bandymatch där. Föreningen ordnade också pjäxdans. Minns att många hasade runt i sin pjäxa med raggsockor nedvikta lite elegant över pjäxskaftet. Sådant var modet för pjäxdans. Undrar om det finns sådant skodon att köpa i dag…

Vännen och bandystjärnan Karl-Erik Södergren berättat för mej att han inte var så intresserad av idrott, men skulle han träffa kompisar fick han gå ner till sjön och spela bandy. Det var så för ungdomar på 30-och 40-talet. Att det sedan för hans del resulterade i ett antal SM-tecken och landskamper fick han liksom på köpet från ungdomsåren.

Karl-Erik Södergren som grabb vid bandy på Alsen.

Pimpelfisket är ett populärt fiske på Alsen. Det behövs bara några frostnätter för att en del fiskare ska ge sig ut på sjön. Många har frågar mej om inte jag som är uppväxt bara några meter från Gårdsjön pimplar. Mitt svar är att jag aldrig ägnat mej åt fiske, med undantag för lite kräftfiske. Måste erkänna att jag inte har det rätta tålamodet för att sitta och pimpla. Jag skulle nog frysa också. Då har någon sagt till mej: ”när ni spelade bandy var det inte kallt då?” Jo det var det men vi rörde på oss. Åtminstone hade vi order att göra det.  Och det gäller alla lagsporter. Någon fotbollstränare skrek när det var dåligt väder: ”rör på er så ni inte står och bli förkylda”. Så kan man också uttrycka sig om man vill få fart på slöa lagspelare.

Birger Magnusson är en flitig pimpelfiskare på Alsen

Foto Ullabritt Jonsson  ur boken ”Askersund en småstad vid  norra Vättern”

Förr i tiden fanns fiskaffärer i Askersund så det gick att gardera sig med sjönära fisk om allt gick snett. I den gamla fiskaffären vid Väderkvarnsgatan jobbade en man som inte krusade för besvärliga kunder i onödan. Om någon ville välja storlek på fisken så var beskedet ”här tar vi jäms över”. Någon klagade på att fisken var blek, och då förklarade han att alla döda är bleka. Så var det med. Men fisk sålde han trots sitt raka försäljningssätt.

Slutligen kan jag berätta att jag besökt Casinot i Åmmeberg i veckan.  Nu kanske någon tror att jag spelat bort mina sista ören av mina futtiga pensionspengar. Men så är det inte. Jag var där på ett bokutsläpp för en ny bok om gruvföretaget. Casinot är detsamma som Hotellet i Åmmeberg. Namnet kom till när huset  byggdes på 1800-talet. Då var det belgiska ägare av gruvföretaget.  I Belgien var betydelsen rätt och slätt samlingslokal. Men visst låter Casino häftigare.

Inlägget Min tidningskrönika den 27 januari dök först upp på Askersundsbloggen.

Bygget vid Vårdcentralen flyter  på som beräknat. Nu är  murarna igång  på allvar.  Det ska  bli tegelväggar på byggnaden. Snön har har ställt till det  lite  snickarna bygger tak. Det saknas  tak  på en del ställen  ännu och då blir det  också  lite snöskottning.

Inlägget Murningen är igång vid Vårdcentralen i Askersund dök först upp på Askersundsbloggen.

”Askersund i hjärtat” var rubriken på ett kåseri som en tidigare redaktör på Askersunds Tidning skrev 1969. Då hade   redaktören hamnat i Stockholm och hade fått lite distans på sitt jobb i Sydnärke.  Men kåseriet är skrivit på ett mycket humoristiskt sätt, men med små lätta överdrifter.  Om hur det var att jobba på en liten lokal tidning.  Det gällde att skriva om både stort och smått utan att vara stöddig. Och det har signaturen ”C-son” gjort i kåseriet som jag presenterar i sin helhet. Det ger en bild av vad som var viktigt i småstaden på 50-talet.   Kan också passa på att rätta ett faktafel i kåseriet när jag ändå är i gång.  Signaturen skriver Stora Bredgatan. Det ska naturligtvis vara Stora Bergsgatan.

Eftersom jag själv jobbat drygt 30 år i ”branschen” känner jag igen mej, även om det har skett stora förändringar. Det är många år sedan det infördes begränsningar på föreningsnotiser. När jag började var det många som krävde att få med saker som att ”överblivit kaffebröd auktionerades bort”. När jag plockade bort sådant och annan  returinformation var det många som tog illa upp. Men snart hade föreningsfolket vant sig.

Håll till godo:

Inlägget Askersunds Tidning dök först upp på Askersundsbloggen.

Logiskt sett borde Storgatan i Askersund vara den verkliga paradgatan i stan. Det hörs ju på namnet. Nästan alla städer har en storgata. Om man nu ska tala om paradgator i det här sammanhanget. Kanske var det så en gång i tiden, men nu är det Sundsbrogatan som gäller som den stora gatan. Och så har det varit länge.

Storgatan . 30-talsbild

Fram till i början på 80-talet gick alla trafiken genom Sundsbrogatan. Sedan kom förbifarten norr om stan. Då menade många att det skulle vara slut med Askersunds som stad. Ingen människa skulle åka in till stan i onödan. Affärerna skulle få klappa ihop och stan skulle dö en stilla sotdöd. Det skulle bara bli ett antal gamlingar som kunde härda ut i den miljön. Men olyckskorparna fick fel. Det var skönt att bli av med den tyngsta trafiken genom de smala gatorna, men i övrigt blev allt som förr.  Folk stannande till Askersund som alltid. Istället för en nedgång blev det en ökning av besökare.

Storgatan på 1860-talet. 

Det ska tusan vara politiker, planerare och affärsmän och försöka spå in i Askersunds framtid. Farhågorna i början på 80-talet slog helt fel. Och jag är säker på att ingen i dag heller kan säga något säkert om framtiden och Askersunds utveckling. Det är så många faktorer som spelar in. Och de styrande är inga spåmän och inte kan de ta hjälp av Saida längre. Hon avled för övrigt för ett antal år sedan. Men man kan ju hoppas. En stor industri skulle vara räddningen anser många. Men då gäller det att få fram arbetskraft och få folk att flyta till kommunen från andra orter. Frågan är hur stor industri småstaden Askersund kan klara. Hur som helst kommer Sundsbrogatan ligga kvar där den alltid ha gjort. Det kan i alla fall planerna vara säkra på.

”Stööks kläder”  låg inte vid Stöökagatan. Butiken fanns vid Storgatan. En bild från början av 1900-talet

Läser man gamla skrifter, insändare och tittar på kartor från förr om gator var namnet på Storgatan bara ”Stora gatan”. Det räckte. Ett stort gatuproblem första hälften av 1800-talet i Askersund var kringströvande svin på stan trots att det fanns grindar både vid Sundsbron och Norr-och Östertull. Trafikanterna stängde inte grindarna efter sig så svinkreaturen från landet kunde obehindrat vandra in i staden. Förslaget för att få ordning på det hela var att anställa några av stadens fattigaste barn att hålla vakt vid grindarna för en mycket billig penning. Det senare var mycket viktigt. En vaktkur skulle också byggas.

Nattbild vid Storgatan. Bild Kjell Johansson.

I slutet på 1800-talet skrev en stadsbo i Askersunds-Tidning om att stadens mest trafikerade gatudel, ”Sundsbrobacken” var i ett sorgligt skick. Det är backen från Sundsbron upp mot torget. Ett namn som inte används i dag vad jag vet. Backen skulle åtgärdas med allmänna medel, så kallade brännvinsmedel. Men inget hade hänt. Och då hade det ändå varit en del avkörningar på grund av svallis i backen. Insändarskribenten var mycket kritisk.

Det fanns trafikproblem med kuskar som körde för  fort i slutet på 1800-talet. Men det gällde  inte mannen på bilden. Det är bara en illustration hur det  kunde se  ut på Askersunds gator.

Många pratar om trafikproblem i dag, men det fanns problem i Askersund även i slutet på 1800-talet. En insändare berättar att han varit vittne till att gamla och skröpliga personer varit nära att bli överkörda av hästskjutsar. Kuskarna pratade med vänner och bekanta om ditt och datt med istället för att hålla reda på sina fordon. Vittnet efterlyste stadgar för hur kuskarna skulle framföra sina fordon.

En bild  på Storgatan för  några år sedan.

Slutligen kan jag nämna att Tomas Wall som jobbade tidigare på Sydnärkes byggavdelning har gjort en mycket stor insats när det gäller dokumentation och bevarande av äldre stadskartor. Tomas är nu pensionär. Vi brukar mötas ibland och prata om gamla gatumiljöer. Tomas vet.

Leif Linus har bidragit med  bilder från sin fotosamling.

Inlägget Lösspringande grisar var ett problem i Askersund dök först upp på Askersundsbloggen.

Byggarna fick ägna sig en del åt snöskottning den här veckan. Annars flyter det på som beräknar. Murarna  kör  hårt bakom plastskynket.

Inlägget Bygget vid Vårdcentralen i Askersund vecka 6 dök först upp på Askersundsbloggen.

De nya kioskerna i Askersunds hamnområde diskuterades flitigt under en period. Nu har de sex kioskerna stått en sommar och med facit i hand blev det riktigt bra. Tycker i alla fall jag. Men jag tänker berätta om när det var riktigt bråk om en kiosk som stod på torget. Diskussionerna om hamnkioskerna var som en ljum sommarvind mot stormvindarna på 50-talet. För att få ordning på det hela tillsattes till och med en torgkioskskommitté.

Korva-Kalle Jansson

Bild från Leif Linus samingar

I början på 50-talet var kioskfrågan på torget en verklighet potatis i Askersund. Ärendet gick som en följetong i stadsfullmäktige. Och i tidningarna. ”Förargelsens hus” blev en benämning på korvkioskbråket. Det fanns förfrågningar från ” Korva-Kalle” Jansson om att få placera en kiosk i torgparken, men det var väl magstarkt tyckte de styrande. En korvkiosk i gamla fina torkparken. Det fick räcka med den telefonkiosk som redan fanns där

Kö vid kiosken  på Torget

”Korva-Kalle” Jansson var en verklig innovatör när det gällde korvförsäljningen på Askersunds torg under 50-talet. Det var han som förde in grillkorven till sin korvkiosk. Tidigare hade det bara funnits kokt korv att köpa, men Kalle som var en framsynt man med lite nya affärsidéer köpte in en bordsgrill. Helt plötsligt kunde askersundarna välja mellan kokt och grillad korv. Och inte nog med det. Det gick också att få ketchup på korven, något som var helt nytt i torgkiosken. Något helt enastående tyckte många som var unga på den tiden. Själv äter jag inte ketchup. Fick aldrig lära mej det som barn. Vet inte ens om det fanns ketchup att köpa på den tiden?  Det var mest ungdomar som köpte korv. Kiosken på torget blev lite av en samlingspunkt. Senare kom också pulvermoset och då var lyckan nästan fulländad för alla hungriga ungdomar.

Kiosken på Torget

Det skulle räcka med en kiosk, som två korvförsäljare fick dela på.  Kommunen skulle bygga kiosken och sedan arrendera ut den till två försäljare. De styrande i staden kom fram till ett av de märkligaste beslutet som fattas i Askersund genom tiderna.  De båda skulle byta lager var 14:e dag!  Två veckor korv och sedan två veckor godis. Det gjordes också en lottdragning om vem som skulle sälja vad till att börja med.

Kioskbråket  blev känt  över hela Sverige. Den här teckningen är hämtad ur Rekord-Magasinet

Själv var jag i högsta grad inblandad i lagerbytena. Kalle som var lite handikappad bad mej alltid om hjälp att flytta ut sitt lager i kiosken och sedan flytta tillbaka allt igen när det var dags för byte.

Kiosken på torget mot Sundsbrogatan saknade underhåll och plockades så småningom bort

Inlägget Min tidngskrönika den 11 februari dök först upp på Askersundsbloggen.

Ella och Tiger förbereder just nu en familjefest till helgen i lägenheten vid Borgmästaregatan. Ella räknar med att det kommer fjorton personer. Barnbarnet som är i köksbranschen ska göra en smörgåstårta. I vardagsrummet har Ella ett bord som går att bygga ut med två lösa bordskivor. Det kommer att bli plats för alla. Ella och Tiger ser fram mot festen där alla nära och kära kommer att samlas.

Ella Wetterstrand fyller 95 på söndag (17 februari) och hennes kära vän katten Tiger har hunnit bli 20. Ella är känd för sina kokkonster för de flesta askersundare. Hon arbetade som kokerska på Stadshotellet i Askersund i ett antal år. Sedan fortsatte hon fram till pensioneringen vid skolbespisningen på Sjöängsskolan. Det blev 25 år.

-Det var två trevliga arbetsplatser. Jag har lagat mat nästan i hela mitt vuxna liv. Ett jobb som jag trivdes med. Nu får jag mat från hemtjänsten, men jag lagar också en del.  Bröt lårbenshalsen och låg inlagd några månader. Men nu är jag hemma igen, men jag behöver min rullator. Jag trivs i mitt hem och jag har också bott i området i hela 60 år, berättar Ella

Personalen vid Stadshotellet i Askersund. Ella står  längst fram  tvåa från höger.

Familjens  första  bil. Ella , Torsten  och Christer.

Ella är uppväxt i Olshammar. Pappa Axel jobbade på bruket som de flesta på orten. 1945 började hon arbeta på hotellet.  Gifte sig och fick grabben Christer. Maken Torsten gick bort för några år sedan 91 år gammal. Han var också en kändis, inte minst på löparbanorna.

Ella på promenad

Veckohandlingen åt Ella sköter hemtjänsten.

-Jag skriver en lista och så ordnar personal att jag får hem varorna. Dyrast blir nästan maten åt ”min gamle gubbe” Tiger. Men det är han värd. Tiger är ett fint sällskap som ligger hos mej på nätterna. Ibland går han ut på balkongen, men annars är han inne, förklarar Ella , medan hon klappar sin kära katt.

Inlägget Ella och Tiger i Askersund ser fram mot födelsedagsfest till helgen dök först upp på Askersundsbloggen.

Det är liv och rörelse i borgmästare Knöös gamla hus vid Stöökagatan i Askersund igen. Lite som det var under borgmästaren Anders Wilhelm Knöös tid kan man förmoda enligt gamla skrifter. Då styrde och ställd borgmästarfrun Christina i Borgmästarhuset. Nu är det konditor Amanda Hofvander som har ansvaret för verksamheten. Amanda har öppnat ett café med det lämpliga namnet ”Borgmästarinnans café”. Borgmästare Knöös bodde i huset mellan åren 1843 fram till sin död 1870.

Ägarinnan till nyöppnade ” Borgmästarinnans  cafè” i Askersund, konditor Amanda Hofvander

Amanda har också tagit över bageriet som ligger i direkt anslutning cafét där det finns ett bättre kök. Där kan Amanda både baka sitt bröd och göra sina tårtor. Hon kommer att känna sig för och utveckla verksamheten beroende på efterfrågan. Amanda kommer också att erbjuda frukostbröd och lättare  luncher i serveringen . För Amanda har en dröm gått i uppfyllelse. Ett eget café i ett klassiskt hus där kulturen sitter i väggarna.

För länge sedan var den 12 maj en verklig festdag i Askersund. ”Charlottadagen” var en stor dag för gamle borgmästare Anders Wilhelm Knöös i Askersund. Då var det fest på borgmästarens gård vid Stora Bergsgatan – Stöökagatan. Namnsdagen skulle firas med punsch och plättar. Knöös som inte alls gjorde skäl för namnet, älskade nämligen plättar. Kanske doften från plättar än en gång kan sprida sig ut över Stöökagatan på ”Charlottadagen”. Vem vet…

Anledningen till ”Charlottadagen” var något extra i Anders Wilhelms liv var nämligen att hustrun bar namnet Charlotta. Firandet började med en utflykt till Borgmästareholmen tillsammans med några vänner. Holmen har fått sitt namn efter Knöös, som börjad röja och snygga upp där ute.  Senare öppnades ett litet värdshus, vilket blev askersundarnas enda möjlighet till ”uteliv” på sommaren.

Familjen Knöös rodde dit med båt och på ”Charlottadagen” drack man kaffe och punsch. Senare avslutades dagen med en liten supé i Borgmästargården, där just plättar förstås utgjorde huvudmålet. På den tiden tog man vara på alla tillfällen till fest. Det skänkte lite glans åt vardagens enformigheter. Lite glans åt vardagslivets enformigheter gäller också fortfarande för de flesta. Precis som borgmästare Knöös tid.

Allt det här hände sig på den gamla goda tiden. Knöös var borgmästare i Askersund åren 1834–1870

Borgmästarhuset har förändrats många gånger sedan den brandförsäkrades första gången 1844. Det har tidigare funnits bank, begravningsbyrå, pizzeria, tobak-och tidningsaffär i huset för att nu nämna något. Som grabb minns jag att begravningsbyrån skyltade med kistor. Det var precis inget fönster man stannade till när det var julskyltning i stan. Tror inte en sådan skyltning skulle gå hem i dag.

Huset genomgick en omfattande ombyggnad och renovering 1875–76. Skyltfönstren togs upp 1940. I Vivi Horns bok ”Du lyckliga tid” från 1943, berättar hon ingående om Askersund i slutet på 1800-talet och om ”Borgmästarhuset”. Borgmästare Knöös var morfar till författarinnan.

Borgmästare Anders Wilhelm Knöös

Så här berättar hon om ”Borgmästarhuset” i Askersund:

”Det var inte bara det, att det var stort till utrymmet huset innehöll 14 rum- utan även i andra avseenden. Framför huset sträckte sig en liten trädgård vars bortre del var avskild genom stora buskage. I uthuset fanns plats för fyra kor, åtta får samt en märr med det aristokratiska namnet ”Malla”.

Pengar till planteringarna på Borgmästarholmen kom från hundskatten som var öronmärkt just för det ändamålet. Det hade borgmästaren bestämt.

Under en period i slutet av 80-talet när Vågdata i Skandinavien AB i Norrköping ägde kulturhuset i centrala Askersund fanns det planer på att riva och göra om ”Borgmästarhuset” till enbart hyreslägenheter. Men så blev det inte som tur var. Det är trevligt att det finns både boende och butiker som i dag.

Förre kanslichefen vid Askersunds kommun, Alf Cederlind, har gjort en skrift om Borgmästarhuset i samarbete med Föreningen Gamla Askersund, för den som vill läsa mera. Jag själv och Leif Linus hjälpte också till  med skriften när  Alf  kallade. Kan väl också nämna att jag bor granne med Borgmästarhuset. Ser en gavel på huset när jag äter frukost och läser tidningen och det är inte det sämsta. Och någon gång om året äter vi också plättar. Precis som gamla borgmästaren i grannhuset gjorde en gång i tiden.

Inlägget Borgmästarhuset i Askersund dök först upp på Askersundsbloggen.